Kan kärlekens makt övervinna det som på 1800-talet ansågs omöjligt?

De som har upplevt känslan glömmer den aldrig; att vara djupt förälskad i någon som man, under inga omständigheter, kan eller får ha en närmare relation med. Inom sig gör man allt för att försöka utrota existensen av personen men det är omöjligt. Hjärtat har gjort sitt val och hjärnan har ingenting att säga till om. Man plågas vid anblicken, ja, till och med vid blotta tanken på personen. Ändå kan man inte låta bli att drömma sig bort med sin kära. Kärlek är sannerligen ett gift som man inte kan få nog av.

Jag hade inte haft för avsikt att förälska mig i honom. Min läsare vet att jag hade kämpat hårt för att utrota ur min själ de frön till kärlek jag hade upptäckt där. Men nu, så snart jag fick se honom igen, växte de upp, friska och grönskande! Utan att se på mig fick han mig att älska honom.

När Jane för första gången får uppleva denna känsla finner hon den i sin husbonde, Mr Rochester. Kärleken inträffade inte vid första ögonkastet, den växte fram. Det förefaller sig inte heller alltid att ”det är utsidan som ger insidan en chans”. I detta fall är det tvärt om. Vid första anblicken av Mr Rochester anser Jane att han är ful. Men med tiden, då ett intresse väcks för honom och de samtalar, så inser hon att han blir vackrare för var dag. Ett budskap är funnet i boken; att det är insidan som räknas.

Relationen mellan de båda individerna är väldigt diffus. Min uppfattning av Jane är att hon är en instängd människa utåt sätt, hon förmedlar endast sina känslor och tankar till sina läsare. Detta får mig att inse vilken mystik som Mr Rochester måste finna hos henne. Hon är klipsk, vältalig och en mycket god lyssnare. Han öppnar sig för henne och även Janes nyfikenhet riktas mot honom. Mr Rochester anförtror Jane hemligheter och samtalar med henne på ett sätt som man endast kan göra med sin närmaste vän. Jane i sin tur bevarar det han säger bakom förseglade läppar och lyssnar i beredskap på att alltid finnas där för honom när han behöver hennes hjälp.

Jag såg på honom och njöt av att se – en utsökt och ändå bitter njutning, som rent guld med en smärtans udd av stål. En njutning lik den törstande kan känna då han vet att den källa han krupit fram till är förgiftad men han ändå lutar sig över den och dricker sig otörstig.

Sorgligt nog är Jane och Mr Rochester allt utöver det perfekta paret. Jane är medveten om detta och döljer sina känslor för honom. Hennes självförtroende än svagt gällande kärlek, som är en nyfunnen känsla för henne. I vetskap om att det finns många fina damer som skulle kunna vinna hans hjärta, står Jane chanslös. Hon befinner sig långt ned på stegen av rang, som speglas utav makt och pengar, medan Mr Rochester har klättrat långt upp, trots sitt svaga yttre. Jane tror sig aldrig kunna bli Mr Rochester hustru. Jag ifrågasätter hennes pessimistiska tankar genom att begrundan om det kända citatet ”kärleken övervinner allt” stämmer.

Ni är i en mycket speciell situation fastän ni inte förstår det: alldeles i närheten av lyckan , ja inom räckhåll för den. Alla bitarna finns där, det behövs bara en rörelse för att sätta ihop de. Slumpen har lagt dem på olika håll, men förena dem och lyckan blir er.

Citatet ovan säger Mr Rochester till Jane, under episoden då han är utklädd till sierska och ska spå hennes framtid. Trots att han, som Jane tror är en riktig sierska, svävar in på ämnen såsom framtid, kärlek och Mr Rochester, så fortsätter Jane att gömma sina känslor inom sig. I denna del av boken blev mina teorier besannade, att Janes och Mr Rochesters känslor är ömsesidiga. Citatet analyserar jag som att Mr Rochester är lyckan och att det enda Jane behöver göra för att nå lyckan är att bekräfta sina känslor för honom. Det framgår tydligt att han gör alla möjliga ansatser för att försöka få en slags bekräftelse från Jane. Ändå fortsätter hon att tiga.

Varför tvivlar Jane på Mr Rochesters känslor för henne, när de egentligen är uppenbara? Tilliten han visar henne, deras djupa samtal, att han alltid vill att hon ska stanna när hon är på väg att gå och att han öppnar sig för henne på ett sätt som han inte gör för någon annan, är inte detta bevis nog? Om inte, så finns det tydligare bekräftelser på hans känslor. Han har aldrig stannat mer än några dagar vid sin egendom, Thornfield, men efter en inledd relation med Jane så har han hittills stannat där, trots att det har gått flera veckor. Dessutom har han sökt en försiktig närkontakt med Jane, genom att exempelvis hålla hennes hand under en längre tid. Det är snarare Janes känslor som man kan ifrågasätta, eftersom hon försöker att dölja dessa så gott det går.

Det som jag anser är en av de sista pusselbitarna, för att bevisa Mr Rochester kärlek till Jane, är en annan sak som han berättar för henne, förklädd till sierska. Hon undrar om Mr Rochester kommer att gifta sig med Miss Ingram, en vacker flicka med goda förbindelser. ”Sierskan” svarar ”ja” på denna fråga men tillägger även att ”hon” har berättat för Miss Ingram att det som hon är mycket intresserad av, Mr Rochesters ägor, inte alls är så förträffliga som man kan tänkas tro. Relationen mellan Mr Rochester och Miss Ingram handlar alltså bara om skönhet, förbindelser, makt och pengar. De uppfattningar jag har fått av definitionen på kärlek och lycka under 1800-talet visas i olika rikedomar. Ändå ger Mr Rochester en chans för framtiden att ändra sig, genom att tala om för Miss Ingram att hon kanske inte får det hon söker genom att gifta sig med honom. Om hon ändå väljer honom så har han ett bevis på trohet. Samtidigt finns det chanser för Jane att bevisa sin kärlek för honom.

Han är inte för dem vad han är för mig, tänkte jag, han tillhör inte deras sort. Jag tror att han tillhör min, ja, jag är säker på det. Jag känner mig befryndad med honom. Fastän vi är vitt skilda genom rang och ägodelar har jag ändå något i huvud och hjärna, i blod och nerver, som andligen förenar sig med honom.

Kärleken har gjort Jane blind. Hon älskar Mr Rochester men strider inom sig och döljer sina känslor. Tanken på att han är rik och att hon är en simpel tjänare till honom, en guvernant, gör henne säker på att det aldrig skulle kunna inträffa ett djupare relation mellan dem. Enligt henne har hon ingenting som skulle fånga honom, inte ens ett vackert yttre. Däremot har hon en stark personlighet och hon skulle alltid vara honom trogen. Kan det väga över skönhet och makt? Trots att dessa två faktorer verkade spela väldigt stor roll under 1800-talet, då boken utspelar sig, så tror jag ändå att kärleken kan vinna. Det är svårt att förutse bokens kommande sidor. Min hypotes kring berättelsens framtid är att Jane, genom att Miss Ingram avvisar Mr Rochester, kan ge en bekräftelse på känslor för honom Detta tror jag eventuellt kan leda till att Jane blir hans andra hälft.

/Moa Carlsson